|
MAKROEKONOMISKA FRÅGESTÄLLNINGAR AV VIKT FÖR SVERIGE
Vi kommer här att behandla ett antal frågeställningar, som gäller företagens allmänna ekonomiska miljö och särskilt inrikta oss på de förhållanden, som Sverige eller svenska företag möter.
Som allmänt i makroekonomin, spelar författarens allmänna världssyn en viss roll för tolkningen av fakta, även om målet är högsta saklighet och objektivitet.
Vår allmänideologiska utgångspunkt är (1) libertariansk (förespråkar individens frihet både i ekonomiska och i sociala/kulturella sammanhang) samt (2) vårt ekonomisk- teoretiska perspektiv är i mycket den österrikiska skolans (Hayek, von Mises mm) samt Schumpeters (tillhörande den historiska skolan).
Det allmänna ekonomiska läge i världen
Man kan säga att det ekonomiska läget idag (april 2013) syns mera komplicerat och kanske olycksbådande än någon gång efter andra världskrigets slut.
Skälet är att stora regeringar i världen och deras centralbanker har gett sig in i makroekonomiska experiment utan motstycke i den ekonomiska historien.
Och tyvärr kommer olyckliga utfall av dessa experiment att snabbt spridas över jorden beroende på globaliseringen av ekonomin och de sista femtio årens kraftiga expansion av den offentliga (och privata) skuldbördan.
Det har sagts, att västländerna nu nått slutet av en femtioårig skuldcykel, där offentliga skulder successivt byggts upp främst för att stödja den välfärd som stater i Europa och Nordamerika erbjuder väljarna. Den negativa inverkan av den offentliga skulduppbyggnaden - vars inverkan ökas av företagens och konsumenternas egna skulder - förstärks nu av den demografiska utvecklingen. Allt flera äldre människor ställer krav på pensioner och hälsovård. Många länder har förberett sig för t ex de ökade pensionsförpliktelserna mycket sämre än vad Sverige gjort genom ATP-systemet, och detta innebär en kraftig kommande försvagning av deras finanser.
Sverige har också – efter uppgången under 90-talet - kunnat få ner sin offentliga skuldsättning till en ickekritisk nivå.
Den ekonomiska forskningen synes – trots fortsatt häftig diskussion - visa att en hög offentlig skuldbörda bl a tenderar att minska tillväxten. Men effekterna därvidlag beror självfallet på det aktuella landets särskilda förutsättningar.
Det finns inte e n allmän skuldnivå, vid vilken alla länder saktar in tillväxten på ett bestämt sätt, utan nivån varierar. Det avgörande är heller inte vissa forskningsresultat om skuldsättning - utan verkligheten.
När kapitalmarknaderna inte längre tror på ett lands förmåga att betala av skulder och därför av riskhänsyn ökar räntan, glider landet in i ett ohållbart läge även före att dess genomsnittliga skuldräntesats överstiger BNP-tillväxten.
JAPAN
Japan utför nu ett stort penningpolitiskt experiment genom en enorm ökning av penningmängden.
Målet är att försöka öka inflationen (målet är nu 2%) i landet och därigenom försöka öka tillväxten i landet.
Att samtidigt få en automatisk tvåprocentig nedskärning av statsskulden är ett annat mål.
Eftersom landets skuldsättning är den största i världen, skulle en logisk ökning av räntesatsen som japanska staten betalar, då vara ca 2 %. Detta skulle dock betyda att hela budgeten så småningom går till räntekostnader, och därför skulle en sådan ränteökning vara en katastrof för landet.
Genom att Japan – förutom att då drabbas av ekonomisk tillbakagång med de effekter detta har på efterfrågan i världen - skulle tvingas sälja ut sina reserver bl a sina amerikanska statsobligationer, kommer detta också att medverka till att den amerikanska räntan tvingas upp.
USA
Genom att USA är i ett mindre kritiskt läge men liknande statsfinansiellt läge, där en ökning av några procent av statsskuldsräntan (nu pressad i botten) skulle innebära att hela budgeten så småningom går till räntebetalningar, får detta omedelbart globala konsekvenser.
USA:s skuldsättning är idag mycket lägre än Japans (vi bortser från framtida pensioner och hälsovårdsutgifter mm), men till skillnad från Japan är dagens statsbudget havererad.
Över 40 % finansieras med offentlig upplåning, som numera i mycket är inhemsk genom att främst Federal Reserve köper statsobligationerna och andra federala finansieringsinstrument. Man trycker alltså helt enkelt pengar för att täppa till det stora hålet i budgeten.
Bara (1) osäkerheten i världen, som gör att kapital söker sig till finansiellt relativt trygga länder och (2) USA:s situation som världens reservvalutaland (3) i kombination med de amerikanska företagets och konsumenternas ovilja att öka sina skulder gör, att inflationen inte tagit fart i landet.
Eftersom den historiska nivån för räntan på statsobligationer ligger 2-3 % över dagens vore en ränteökning orsakad av ökad inflation inte onaturlig. Men en sådan ränteökning skulle medföra en budgetmässig härdsmälta.
Federal Reserve syns tro att den genom inflation ska kunna sänka/urgröpa statsskulden utan att inflationen påverkar statsskuldsräntorna. Skälet är självfallet att man själv köper en stor del av statsobligationerna och då accepterar en låg ränta.
Och Federal Reserves balansräkning ? Ja, den växer och blir allt osäkrare. Är tanken kanske att man i en kris helt enkelt skriver av statsskulden ?
Federal Reserve är formellt privat, men det kan lätt ändras, såvida man inte väljer en annan form för det företagets nedskrivning av tillgångarna och skulderna. Resultatet vore att statsbudgeten aldrig behöver återbetalas och att den amerikanska budgeten under ett antal år helt enkelt delfinansierats av sedelpressarna. Allmänheten betalar därigenom statsskulden genom inflation eller frånvaro av deflation.
Dagens penningpolitik med dess tydliga syfte att genom inflation minska statsskuldsbördan undergräver sakta USA:s ställning som reservvalutaland.
Den ställningen har under lång tid tillåtit USA till en överkonsumtion andra länder inte kunnat tillåta sig.
Om man så småningom förlorar – inte nödvändigtvis helt men delvis – omvärldens förtroende för dollarn som värdepapper, kommer en del av världens innehav av dollar successivt flyta tillbaka till USA. Detta kan – om amerikanska företag och konsumenter önskar börja låna igen – bidra till en betydande ökning av den amerikanska inflationen.
EU
Många medlemmar i EMU, som fick en kraftig konjunkturuppgång genom upplåning kopplad till deras övergång till euron, brottas nu med stora svårigheter.
Kapitalmarknaderna är stängda för vissa av dessa länder. Även ett land som Frankrike, ansett att tillhöra kärnan i EMU, är nu på väg in i en djup konjunkturnedgång.
Medan det syns klart att läget för Cypern och Portugal f n är mycket kritiskt, är situationen för Grekland, Spanien, Italien och Slovenien bara ”kritisk”.
Tecknen är negativa men oklara avseende Irland.
Medan Belgien tidigare visat svagheter, gäller detsamma nu för Nederländerna.
En fråga under de närmaste månaderna är om det kommer att ske en kapitalflykt från sydeuropeiska banker till nordeuropeiska, vilken ytterligare försvagar bankväsendet i södra Europa.
Det mesta beror nu på ECB:s ökning av penningmängden och hur länge tyska skattebetalare är villiga att åta sig skulder (t ex genom Target 2 balanser) eller att nu direkt betala för andras ekonomiska misstag.
Ingen lösning av dessa frågor kommer att utkristalliseras före det tyska valet. Om CDU och Merkel åter kan bilda kärnan i en tysk regering, tyder mycket på att den regeringen fortsätter sitt stöd för euron - och kanske med direkta transfereringar till Sydeuropa. Men om tillräckligt många tyska väljare visar att de vägrar att påta sig flera bördor, är euron i dagens utformning historia.
KINA mm
Läget i Kina är svårt att bedöma med hänsyn till tvivlen, som yppas rörande landets ekonomiska statistik.
Hur övergången ska ske från en investeringsboom, som nu uppenbarligen leder till allt större felinvesteringar i landet, till en mera konsumentinriktad ekonomi och då med all sannolikhet med lägre tillväxttakt, är oklart.
Till detta tillkommer finansiella bubblor och särskilt en gällande bostäder. Skuldsättningen inom den lokala offentliga förvaltningen är också krisartad , men precis som i Europa och Amerika kan staten genom ökning av penningmängden skjuta på problemen inom den offentliga sektorn i många år (mot att man accepterar att dessa problem växer.
En skuldsättning som sker bara mellan organ inom den offentliga sektorn kan senare skrivas av). Vad som egentligen är soliditetsproblem kan döljas förvånansvärt länge genom en ökad likviditet.
Det har tidigare aldrig hänt att samtliga stora länder i världen samtidigt ökat likviditeten så kraftigt i sina ekonomier.
Penningmängden har också sökt sig till många råvarumarknader och aktiemarknaderna och särskilt i USA, där aktiemarknaden fått en uppgång utan egentlig grund i fundamentala data. Hur denna globala likviditetsökning ska kunna avvecklas utan en kraftig ökning av inflationen i många länder är oklart.
Tillsammans med det förhållandet att världens bankväsen är oerhört skört , då bankernas egna kapital är helt otillräckligt för de förpliktelser och de förlustlån man har, samt att derivatmarknaden vuxit till enorma proportioner med de risker detta medför, befinner sig världsekonomin i ett labilt läge.
Många väntar på en, eller snarare en följd av händelser, som tillsammans kan få de finansiella marknaderna ur balans.
De frågor som behandlas nedan är sådana som är av största betydelse för Sverige och svenska företag:
I. HUR KAN MAN NUMERA BETRAKTA EN SVENSK ÖVERGÅNG TILL EURON ?
- Falsk införsäljning gällande eurons effekter?
- Gäller det bara en stor kris NU eller många kriser också i framtiden?
- Är uppofringen värd priset?
- EU följer inte fastslagna spelregler
- EUs styrning är otillräckligt demokratiskt
- EU-elitans dolda agenda
- Hur lämnar länder EMU? (Läs mer...)
|